Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, september 01, 2017


FÖLJER MIN FAVORITGRUPP - EGBA

Det blev något speciellt för mig med Egba. Jag följde dem, köpte alla deras skivor. Såg dem på otaliga spelningar på klubbar och mindre ställen.

Intervjuade Ahmadu Jarr för Helsingborgs Dagblad (som jag frilansade för 1977-80) och Ulf Andersson för min B-uppsats i musikvetenskap, som handlade om det delikata ämnet Jazzrock.

Egba blev liksom en projicering av mina egna olevda musiker-drömmar. Det var kompisaktiga och lättare att identifiera sig med än internationella arena-stjärnor som Weather Report. (Det var väl på samma sätt många identifierade sig med punkrocken vid samma tid).

Detta var Egbas fjärde LP, "Amigos Latinos" (Sonet LP 1978). På många sätt var den deras bästa dittills, och kanske en av deras mest behagliga över huvud taget. Deras första hade varit lite trevande, den andra "Jungle Jam" en fullfjädrad fusion-funkjazz med kraftfulla låtar. På den tredje "Live at Montmartre" taggade de ner och spelade avslappnad afro- och latinjazz. Och på denna fjärde LP syr de ihop hela bagen till en fin symbios.

Egba har alltid utmärkts av fina låtar. Många av dem har skrivits av trumpetaren Ulf Adåker, som nu börjar framstå som gruppens primus motor. Andra kan vara skrivna av fine saxofonisten Ulf Andersson (tenor, alt, sopran och flöjt). De två "bröderna Ulf" på blås var de enda kontinuerliga medlemmarna genom åren, medan övriga spelare växlade.

Här öppnar man snyggt med "Foxtrotsky" följd av den lugnare "Stilleben" (Adåker är expert på vitsiga titlar). Därefter följer supersnabba "Juantorena" av Ulf Andersson, en hyllning till den kubanske friidrottsstjärnan och sprintern.

På sida 2 hörs de vackra papegojorna på omslaget, innan Bjarne Roupé kommer in på fin akustisk gitarr. Bland musikerna kan också nämnas veteranen Göran Lagerberg på elbas. En säker klippa som vi det här lagat spelat med Tages, Kebnekaise och nu Egba. "Amigos Latinos" är en skiva med så behaglig, välspelad och varm jazzrock.

Det blev deras sista skiva på Sonet. Det innebar att de därefter antagligen förlorade rättigheterna till den snygga logotyp de utvecklat på omslagen. "Amigos Latinos" konvolut är vackert, ljust, luftigt och en smula exotiskt. Precis som musiken.

Betyg: *****