POETISK REGGAE FRÅN DEN SKÅNSKA LANDSBYGDEN

I mitt arbete vid SVT Arkiv fick jag för ett år sedan nöjet att jobba med research till en SVT- dokumentär om den svenska reggaens historia. Michael Ek från Pavement Productions producerade. Titeln blev "Styr den opp" och den sändes i SVT2 i februari 2017.

Under research-arbetet upptäckte jag gruppen Rockamöllan i arkivet. Det blev en påminnelse om en grupp som fanns i sinnevärlden i min ungdom och som nu var ganska bortglömda. Samtidigt fick jag kontakt med trevlige musikern Adel Källström i gruppen, som jag bara känt ytligt tidigare från min uppväxt i Helsingborg.

Vi går tillbaka i tiden. Under andra halvan av 70-talet var reggae stort i Skåne. Inte minst i de "proggkretsar" där jag befann mig. Det berodde dels på att reggae var stort rent allmänt och Bob Marley gick sitt segertåg över världen. Dels berodde det naturligtvis på Peps Persson och Peps Blodsband som alltid var aktuella i Skåne. De spelade otaliga gånger på musikställen hemma och personifierade en slags skånsk reggae med Peps färgstarka personlighet och idiom.

I den vevan bildades Rockamöllan, med säte på landet i närheten av Eslöv. Ett stort kollektiv med många musiker och med fine låtskrivaren Ronny Carlsson som motor. De producerades på skiva av (naturligtvis) Peps. Organisten och steelpan-spelaren Lester Jackman spelade med båda.

Jag var själv ingen större reggae-fantast på 70-talet, och inte senare heller. Tycker om en del av Bob Marleys inspelningar, men det räcker med små doser. Tycker reggae-rytmen är en rytmvariant bland många andra, utan att känna någon speciell magi av terapeutiskt storhet i den lojt gungande baktakten. Däremot har jag alltid gillat Peps. Alltid följt Peps genom åren och har de flesta av hans skivor. Oavsett vilken stil han jobbar med så älskar jag hans känsla, hans uttryck, hans enorma professionalitet och integritet.

Bandet Rockamöllan spelade ofta i Helsingborg åren 1978-79. De gjorde denna skiva "Var Ska Du Ta Vägen?" (Sonet LP 1979) och ytterligare en. På bas fanns nämnde fine Helsingborgs-musikern Adel Kjellström. Socialrealismen på omslaget var väl inte riktigt min grej, och jag hade inga starka intryck då mer än att det ibland var ganska stökigt runt gruppen vid parkfester och annat.

Hopp fram till nutid. Research vid datorn. Ett gammalt TV-program från 1978, "Upp med locket", producerat av Christoffer Barnekow. Rockamöllan medverkar (i sitt enda TV-framträdande) och framför sången "Poste Restante", skriven av Ronny Carlsson. En lugn reggae-ballad där tre vokalister (däribland Carlsson) sjunger unisont en lyriskt sorglig text om ett trasigt människoöde. Anette Eriksson sjunger med så stark inlevelse. Detta är en sång som berör, i sin sårbara svärta.  Och naturligtvis sjunger se på skånska.

Det är vackert, det är magiskt. Gitarristen "Leon" spinner nästan gråtande slingor som ackompanjerar textraderna. I TV-programmet framförs också den snabbare, samhällskritiska "Kvalm 78" som drar  mera åt ska-stil. Gruppen och skivan är värda att uppmärksammas.

Sångaren Ronny Carlsson lämnade gruppen redan efter denna första skivan. Han lär ha tröttnat på reggae och varit mera sugen på Dylan- / Tom Waits-baserat sångskrivande. Han skulle på 80-talet göra en lite knagglig solokarriär med spruckna, skrovliga sånger om livets skuggsida. Därtill blev det en diktsamling. Han avled 2014.

Betyg: ****