Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

måndag, november 27, 2017

PAUL SIMONS UTFLYKTER I SYDAFRIKA

Det är allmänt känt att den här skivan hamnade i politiska kontroverser. Paul Simon, alltid en sökare av olika musikaliska uttryck och alltid intresserad av olika musikkulturer, gjorde skivan "Graceland" (Warner Bros LP/CD 1986) som en hyllning till Sydafrikas musiker om som ett stöd till de svarta i landet när det fortfarande led svårt under Apartheid.

Men samtidigt rådde en internationell musikbojkott mot Sydafrika, just för att sätta press på landets vita regim. Vi minns kampanjer som "Sun City" och "Svensk Rock mot Apartheid" vid samma tid.

Kan hända var det klantigt av den godsinte Simon att inte förutse konsekvenserna när han själv faktiskt reste till Sydafrika för att samarbeta med, märk väl, de svarta musikerna. Den utfärdade bojkotten var total. Paul Simon fick stryka med och blev själv utsatt för bojkott. Det blev en förvirrande situation. Simon försökte förtvivlat påvisa sitt goda uppsåt att föra fram den svarta musiken i detta instängda land. Men som så ofta i politiska konflikter var dogmatikerna oresonliga. Dessbättre fick han stöd av FN.

Nå, den här historien är just historia nu. Ut från det hela kom en av Paul Simons allra finaste och mest älskade skiva genom tiderna. Dessutom en av de mest storsäljande. Då ska ändå sägas att han alltid haft en hög lägstanivå och aldrig gjort något riktigt dåligt.

En annan följd av succén blev att många av de svarta, sydafrikanska musikerna faktiskt blev något sånär kända och fick ett bra avstamp inför den befrielse Sydafrika snart skulle uppleva, när förtrycket lättade och Nelson Mandela äntligen blev frigiven 1990 efter 27 år som politisk fånge. En politisk befrielse precis samtidigt som Berlinmuren föll och det gamla Östeuropas massiva förtyck ramlade ihop som ett korthus.

"You can call me Al'" belv den stora hiten från "Graceland". En rytmiskt spänstig och tilltalande sång som på Simonskt sätt kombinerar en avancerad, välpusslad struktur med en slagkraftig precision. Flöjterna och funkbasen i kompet gör sitt till.

Ladysmith Black Mambazo är en av många afrikanska musiker här, och körpartierna är väl infogade. Titellåten. "Under African skies" och "Homeless" är andra engagerade sånger. liksom "Diamonds on the soles of her shoes". "The boy in the bubble" berättar en verklig historia om en pojke som föddes utan immunförsvar och levde i en plastbubbla.

Egentligen finns det verkligen inget att klaga på det välgjorda "Graceland"-albumet. Ändå är det inte den Simon-skiva som står mig närmast. Vet egentligen inte varför. Förmodligen för att han gjort så många andra skivor också som är så lysande.

Betyg: ***