SCHLAGER-FESTIVALER - DE SENASTE 40 ÅREN

Jodå, jag är till viss del schlagernörd. Den tidigare volymen i denna serie, som omfattade från begynnelsen 1956 till året 1980, svalde jag med hull och hår utan förbehåll.

På den tiden var det härliga, bärande refränger på franska, herrar i smoking och damer i långklänningar, dirigenter och riktiga orkestrar med stråkar och allt. Det var högtidligt och storslaget.

Det som EBU (Europeiska Radiounionen) förmodligen hade tänkt som en engångs-händelse på försök 1956 hade snabbt fortplantat sig till en lång och präktig tradition av årliga evenemang, där vinnande land blev värdland det följande året. Och begreppet Europa var än så länge liktydigt med Väst-Europa. De där bakom järnridån varken ville eller fick beblanda sig med sådan dekadens.

Den andra volymen av dessa utmärkta utgåvor heter "Congratulations : The Very Best of The Eurovision Song Contest ; Winners, Favourites, vol. 2 : 1981-2005" (CMC Entertainment saml.-2CD), med diverse europeiska schlager- och schlagerpop-artister. Här är karaktären delvis annorlunda. Disco-rytmer och dansvänliga beats tar över. De starka refrängerna tynar gradvis bort. Glitter, show och gayvibbar intar scenerna. Efter Berlinmurens fall inträder även de forna östländerna, vilket helt förändrar kartan. Runt millennieskiftet försvinner de stora orkestrarna och ersätts av förinspelade komp. Oftast programmerade rytmer och syntiga techno-klanger.

Den musikaliska utvecklingen inom ESC är inte på min sida. Techno har aldrig varit min grej (däremot är detta med gayvibbarna kul). Musiken hävdar jag var bättre förr. Jag gillade refränger, lång-klänningar och stråkar. Därför nöjer jag mig med ett kritisk urval från 1981-2005. Men där finn å andra sidan en hel del godbitar att plocka.

Den kanske bästa festivallåten genom tiderna : Italiens "Gente di mare" med Umberto Tozzi och Raf från 1987. Den snygga, tilltalande duetten om havets hjältar vann inte (det gjorde Irlands tråkiga Johnny Logan), men den har blivit en säker favorit för många i historien. Inte minst var Jacob Dahlin bra på att lansera dem i "Jacobs Stege" i SVT.

Den andra av mina definitiva favoriter i historien är Frankrikes så oerhört sensuellt vackra och exotiskt spännande "Le dernier qui à parlé" med Amina från 1991. Hon fick faktiskt lika många poäng som vinnande Carola "Fångad av en stormvind" och borde varit delad vinnare, men eftersom Carola fick fler tolvor utsågs hon till segrare. Kommittén var nu vis efter fiaskot 1969 när fyra länder snopet nog hamnade på delad förstaplats.

1990-talet var annars Irlands stora triumftid i ESC, med fyra segrar på tre år mellan 1992 och 1996. Då inträdde också nya stilistiska drag i utbudet. Sagolika klanger, trolsk skönhet och etniska flirtar ersatte de vanliga uptempo- och refränglåt-koncepten. Året 1995 sticker ut som ett av mina favoritår. Dublin arrangerade en mycket smakfull festival med fina bidrag från bl.a. Spanien och Polen. Från det året kommer även Danmarks fantastiskt fina "Fra Mols til Skagen" med Auk Wilkens.

In på 2000-talet börja den östeuropeiska närvaron märkas även i vinsterna. Ofta med musikaliskt mindre intressanta bidrag, tycker jag. Minns t.ex. hur våra egna Afro-Dite 2002 blev brädade av den fullständigt menlösa Marie N. från Lettland. Däremot är Estlands "My star" med Brainstorm (2000), liksom vinnarna från Turkiet (2003) och Ukraina (2004) mycket hörvärda. År 2005 med Greklands Helena Paparizou avslutas denna samling.

Betyg: ***