ETT AV 90-TALETS MEST HYLLADE ROCKALBUM

Brittiska gruppen Radiohead gav 1997 ut sitt tredje album "OK  Computer" (Parlophone CD 1997) som blivit samstämmigt hyllat som ett av 1990-talets allra främsta rockalbum. Succé såväl bland kritiker som skivköpande allmänhet.

Som så ofta är jag lite famlande när det gäller nutida kritiker-favoriter inom rocken. Jag var inte särskilt med i strömmen på 90-talet och tände, som jag nämnt, inte på den hypade grunge-våg med Nirvana och andra, som gjorde mest väsen av sig. Inte heller på heavy metal som Metallica. Och inte alls på hela hiphop- och house-skolorna.

Så vad blev kvar? Den brittiska indie-popen eller Brit-popen gav jag heller inte mycket för. Oasis kunde väl gå an i små doser, medan Blur, Suede och Pulp inte berörde mig ett dugg. Bandet Radiohead (med namnet knyckt från en Talking Heads-låt) hade (har?) ett konstnärligt uppslag som tilltalar mig mer.

Först - det gåtfullt snygga och mycket abstrakta skivomslaget. Vi börjar där. Vad är det man ser? Ett grafikblad? Eller några skrapade penseldrag? Under kan vara något motiv som möjligen kan likna en större rangerbangård. Men det är för abstrakt för att "likna något". Det kärvt blåskrapade mot en vit bakgrund är en spännande fond i sig. Vad kan dölja sig under förpackningen?

Det andra som slår an på mig är en enda sång från denna skiva, "No suprises". En rockballad som sångaren, gitarristen och låtskivaren Thom Yorke sjunger med innerlighet. Det finns en slags dröjande längtan och ett vemodi det långsamma tempot som kan erinra om Pink Floyd. "No suprises" är definitivt en av 1990-talets finaste låtar, alla kategorier.

Resten av skivan är jag tyvärr inte lika entusiastsik över. "Subterrean homesick alien" refererar sjävklart till Dylan. "Airbag" och "Exit music (for a film)" skvallrar om Brian Eno. Jag blir glad åt hälsningar till artrock och progrock. Men Radiohead är ett nyrockband och oftare ligger tunga sjok av ackord malande så som de brukar göra hos t.ex. U2 eller The Cure. Om då Thom Yorke dessutom lägger på en överstyrd sångröst så är jag inte längre med på noterna.

Betyg: ***